lunes, 18 de marzo de 2013

La arquitectura sueca I: desde la prehistoria hasta el Renacimiento

La arquitectura sueca representa la arquitectura que se ha realizado en Suecia como fenómeno cultural. Las influencias de dicha arquitectura se han tomado de diferentes lugares extranjeros. Anteriormente a los siglos XVII y XVIII llegaron influencias debido a los viajes que a Suecia realizaban los arquitectos extranjeros. Más adelante, los arquitectos suecos encontraron su inspiración en la arquitectura europea y hasta el siglo XX incluso de Estados Unidos. Las tendencias extranjeras se han ido asentando históricamente debido a que todas las que han llegado a Suecia se han ido adaptando a los gustos y tradiciones suecos. Así el neoclasicismo se convirtió en estilo gustaviano, el estilo imperio se asuecó dando lugar al estilo Karl Johan, el clasicismo de 1920 (tjugotalsklassicism) con el art déco dió lugar en Suecia a una corriente arquitectónica propia, llamada clasicismo nórdico que en ocasiones se denomina Swedish grace o Swedish modern, y al modernismo y el funcionalismo o funkis.

 
Biblioteca municipal de Estocolmo (clasicismo nórdico y funcionalismo).


Prehistoria. 

Las construcciones y monumentos comenzaron a levantarse en Suecia en la Edad de Piedra. De esas antiguas edificaciones quedan sin embargo escasos restos: las casas corrientes y cabañas de madera no han podido sobrevivir hasta nuestros días. Un vestigio de construcción de la Edad de Bronce dotado de un peculiar diseño industrial es Kiviksgraven. Cuanto más adelante se avanza en la historia, más se puede hablar de arquitectura sueca. Desde finales de la Edad del Hierro (Era de Vendel y Época vikinga) se empieza a ver el aspecto de las edificaciones. Durante esta época muchas construcciones se caracterizan con el llamado Estilo Animal Nórdico (Nordisk djurornamentik).

Estilo Animal Nórdico

Edad Media.

La Edad Media sueca se considera que transcurre entre los años 1000 y 1520, es decir, desde el reinado de Erik Segersälls hasta el dominio de Gustav Vasa. En el inicio se construían todas las edificaciones de madera, tanto en las ciudades como en el campo. Hacia el año 1000 comenzaron a construirse iglesias y monasterios de estilo románico en piedra trabajada. Ejemplos de esas construcciones se pueden, o podían, encontrar en Lund,  Husaby, Sigtuna y Alvastra. En el campo, las iglesias se utilizaban incluso como defensa.

En la mitad del gótico se incrementó el uso del ladrillo en la construcción. Por ejemplo se edificaron con ladrillo las catedrales de Uppsala, Västerås y Strängnäs, mientras que las catedrales de Skara y Linköping, se realizaron con piedra caliza.

De las aproximadamente 4000 iglesias que hay actualmente en Suecia, 1500 se construyeron durante la Edad Media. No queda casi ninguna otra construcción profana de esa época. Existen únicamente unas pocas edificaciones en Stockholm, Lund y Visby, así como cierto número de ruinas que se conservan de edificaciones construidas antes de la época de Gustav Vasa. Una excepción la constituye la muralla de Visby que se sitúa como una de las murallas mejor conservadas de Europa. Incluso la red de calles de algunas ciudades se desarrolló durante la Edad Media.

Catedral de Husaby.
Imagen: Wigulf

Renacimiento.

Con el dominio de Gustav Vasa y el inicio de la reforma luterana cambió drásticamente la situación. Se detuvo casi completamente la construcción de iglesias y edificios aristocráticos. En su lugar empezaron a construirse magníficos vasaslotten (castillos construidos por Gustav Vasa o alguno de sus hijos) que se edificaron en ubicaciones estratégicas con objeto de controlar las tierras o funcionar como alojamientos de la corte real a lo largo de sus viajes. Los castillos de Gripsholms, Kalmar y Vadstena son imponentes con sus muros macizos y con un estilo renacentista impregnado de elementos medievales.

Castillo de Kalmar.
Imagen: Väsk



Fuente: sv.wikipedia.org

"Svensk arkitektur

Svensk arkitektur beskriver arkitekturen i Sverige som kulturellt fenomen. Influenserna för den svenska arkitekturen har på olika sätt hämtats utifrån. Under 1600- och 1700-talen kom influenserna med tillresta utländska arkitekter. Senare har svenska arkitekter hämtat sin inspiration från Europa och under 1900-talet även från USA. Utländska trender har historiskt sett därför alltid kommit senare till Sverige och har där anpassats till svensk smak och tradition. Så blev neoklassicism till svenskt gustaviansk stil, empir försvenskades till Karl Johansstil, 1920-talsklassicism med art déco blev i Sverige till den egna stilriktningen nordisk klassicism som ibland kallas Swedish grace eller Swedish modern, och modernismen, eller funktionalismen till funkis.

Förhistorien

Byggnader och monument har skapats i Sverige i sedan stenåldern. Av så gamla byggnadsverk finns dock ytterst få kvar, de vanliga husen och hyddorna byggdes i trä och har inte överlevt till vår tid. Ett återfunnet byggnadsverk från bronsåldern med särpräglad formgivning är Kiviksgraven. Ju längre man rör sig framåt i historien, desto mer går att säga om arkitekturen. Från den sena järnåldern - vendeltid och vikingatid - vet man mer om hur husen såg ut. Under denna tid präglades många byggnader av nordisk djurornamentik.

Medeltiden

Den svenska medeltiden beräknas ha pågått från omkring år 1000 till 1520-talet, det vill säga från Erik Segersälls regeringstid till Gustav Vasas maktövertagande. I början uppfördes alla byggnader i städerna och på landet av trä. På 1000-talet började man bygga kyrkor och kloster i romansk stil av grovt bearbetade stenar. Exempel på dessa finns eller fanns i Lund, Husaby, Sigtuna och Alvastra. På landet användes kyrkorna även som försvarsanläggningar.
I och med gotiken ökade tegelanvändningen för byggnader i Sverige. Till exempel byggdes domkyrkorna i Uppsala, Västerås och Strängnäs i tegel, medan domkyrkorna i Skara och Linköping uppfördes i kalksten.
Av de omkring 4 000 kyrkobyggnader som idag finns i Sverige byggdes cirka 1 500 under medeltiden. Det finns nästan inga andra profana byggnader kvar från denna tid. Det är enbart några få hus i Stockholm, Lund och Visby, samt ett antal ruiner, som finns bevarade av de byggnader som byggdes före Gustav Vasas tid. Ett undantag är ringmuren i Visby som är en av de bäst bevarande ringmurarna i Europa. Även gatunätet i några städer utformades under medeltiden.

Renässansen

I och med Gustav Vasas maktövertagande och den lutherska reformationens inledande förändrades förhållandena drastiskt. Man slutade nästan helt upp med att uppföra kyrkor och byggnader för aristokratin. Vid denna tidpunkt började man dock uppföra de magnifika vasaslotten; de uppfördes vid strategiska positioner för att kontrollera landet och fungera som övernattningsställen för det kungliga hovet när det var på resa. Gripsholms slott, Kalmar slott och Vadstena slott är imponerande med sina massiva slottsväggar och sin blandning av medeltida element med renässansarkitektur."

No hay comentarios:

Publicar un comentario